Regeringen har förhandlat fram budgeten för år 2010 och nu ska riksdagen ta itu med den. Utan att dess vidare gå in på olika moment och kommentera dem - även om det finns en del att kommentarera, måste jag ändå plocka fram godisskatten som höjs nästa år.

Det är i och för sig bra att sötsaker beskattas - hellre där än förhöjd skatt på baslivsmedel. Någonstans ska ju skatterna tas ifrån. Men då det inte finns någon som helst logik  (visserligen kommer det säkert att ändra konsumtionsvanorna men till det bättre?) är det svårt för den vanliga konsumenten att förstå hur man har tänkt - och har man alls tänkt efter?

Skatten läggs på sötsaker, läskedrycker och glass. Det konstiga här är bl.a att kex som påminner om chokladstänger inte beläggs med skatt även om innehållet är det samma (choklad, socker, våffla och förstås olika tillsatsämnen). Skatteförslaget kommer också att betyda att bl.a mineralvatten beskattas. Att skatt sätts på läskedrycker förstår jag. Läskedrycker är ju smaksatt vatten med socker (eller andra sötningsmedel) och kolsyra. Men mineralvatten? Visserligen är flera av dem smaksatta men socker innehåller de inte, om vi förstås bortser saft/mineralvattenblandningarna.

Det skulle ha varit logiskt att införa en sockerskatt. Det finns många produkter ex. frukostflingor och mysli som nu klassas som hälsofrämjande och nyttiga - men som innehåller så mycket socker att det alla gånger slår mängden socker i ex mörk choklad eller en liten glass för att inte tala om mineralvattnet..

En sockerskatt som är graderad, skulle garanterat ge staten tryggade intäkter men också ha en på riktigt hälsofrämjande inverkan. Dessutom skulle vi konsumenter bättre förstå den beskattningsgrunden. Så bästa finansministerium - vi på Marthaförbundet ställer gärna upp och vägleder er genom livsmedelsdjungeln.

Det var med glädje jag hörde på nyheterna på torsdag morgon. Där rapporterades att flera kommuner nu vill erbjuda sina elever, åldringar och alla som får ta del av den offentliga måltiden, närproducerade livsmedel. Det här är något som vi på Marthaförbundet talat om en längre tid och också alltid lyfter upp inom vår fortbildning till bl.a kommunernas storkökspersonal. Så det känns så bra då flera talar för samma sak.

Närproducerade, fräscha livsmedel, som inte drabbats av åksjuka, är något vi talar varmt för framförallt också inom vårt projekt Operation skolmat. Färska, saftiga, goda,inhemska och framförallt lokalt producerade grönsaker nästan direkt från bondens odlingsland har gått åt som smör i solen då hungriga tonåringar plockat åt sig från lunchbuffén. Vem var det som sade att barn inte gillar grönsaker?? Kolla på projektets hemsida och få idéer på hur skolmåltiden också i i din kommun kan utvecklas; http://skolmat.webbhuset.fi/start/

Såhär i semestertider är det en lyxig känsla att kunna ge sig tid att besöka olika växthus och trädgårdar eller torget i hemstaden och få handla färska, fräscha och goda grönsaker. Till skillnad från en större mataffär som brukar skylta med att de har förstklassiga grönsaker och frukter, men det är nog inte bara en eller två gånger som jag gått med mögliga mjuka tomater eller äpplen till den ansvariga och frågat om det här är första klass.

Till midsommar valde att jag handla i en relativt ny affär i hemstaden innan färden ner till stugan. Fräsch affär och vänlig personal har gjort sitt för att styra många matuppköpare till den affären. Den här gången blev det dock en liten besvikelse. Bland all annan mat tog jag också några inhemska tomater. Tomaterna som verkade fräscha och fina i affären på eftermiddagen, hade helt bytt skepnad följande morgon när jag skar upp några till frukosten. Mjuka, spruckna och lite mögliga var de precis inte nåt man vill sätta på smörgåsen.

Därför var det en sann glädje att ha möjligt att besöka sommaröns växthus och få synnerligen färska tomater - småskaligt, närproducerat och garanterat fräscha och smakliga. Så ska det vara!

Marthaförbundets vårmöte var i år ett synnerligen debattglatt möte. På mötet behandlades flera aktuella ärenden och initiativ som medlemmar och medlemsföreningar lagt fram till behandling. I samband med debatten kring motionerna och framförallt kring omröstningen fördes en diskussion om vad det innebär då förbundet tar ställning i frågor.

Marthaförbundets organisation och verksamhet styrs av medlemmarna. Högsta beslutande organ är föreningsmötet. Det betyder att ombuden på höst- och vårmöten har en stor och viktig, men framförallt avgörande roll, då det gäller Marthaförbundets framtid, verksamhet och ställningstagande. Ansvaret som vilar på ombuden är alltså stort. De beslut som fattas på föreningsmötet (höst/vårmötet) är sådana som såväl centralstyrelsen och de anställda ska följa, men inte bara de – i princip stakas också alla medlemmars verksamhet ut av dessa beslut.

För tre år sedan på höstmötet beslöt ombuden på förslag av styrelsen att Marthaförbundets tidskrift ska ingå i medlemskapet. Samtidigt höjdes medlemsavgiften. Idag är det väldigt få som kommer ihåg att beslutet ingalunda fattades av styrelsen eller personalen på kansliet. Beslutet att ge medlemmarna möjlighet till information om sitt förbund, fattas de facto av medlemmarna själva.  Likaså är det ombuden som godkänner verksamhetsplanen och de fokusområden Marthaförbundet ska jobba med. Dessa är visserligen beredda av styrelsen men det sista ordet har ändå höstmötet där verksamhetsplanen godkänns. Medlemmarna bestämmer alltså vilken verksamhet deras förbund ska bedriva för och med dem.

På vår- och höstmötet kan förbundet ta ställning i frågor som medlemsföreningar väckt. Det betyder också att det ställningstagande som ombuden på vår- eller höstmötet besluter om är ett ställningstagande som profilerar Marthaförbundet. Oftast har motionerna gällt frågor som berör Marthaförbundets verksamhetsområden i någon form. Vissa frågor är lätta att omfatta – speciellt då det gäller frågor som direkt berör den enskilda människan konkret såsom rätt till vård på eget modersmål, ökad hushållsutbildning i skolan för att främja färdigheter att hantera vardagen, uppmaning om arbete mot sexuellt våld osv.  Det är lätt att se att väldigt få inom förbundet skulle motsätta sig rätten till att vårdas på eget språk eller en ökad trygghet i trafiken.

Andra frågor kan vara svårare att omfatta speciellt då det finns klara sakliga argument såväl för som emot. Då gäller det för ombuden att kunna fatta ett beslut som kan tänkas representera hela förbundet och medlemmarna – oberoende av ålder, region eller övertygelse. Vissa medlemmar har fått mandatet att besluta om vilken väg förbundet ska ta och andra medlemmar att förvalta besluten och representera förbundet i andra beslut och ärenden. Det är alltså oerhört viktigt att kunna dra en sådan linje som majoriteten av medlemmarna kunde tänkas godkänna.

För förbundet är sina medlemmar.

Jag har tillbringat helgen på stugan vid havet. Ett underbart ställe med en vidunderlig utsikt över Finska viken och en strand med vackra stenar och klippor, som sköljs av havets salta våg.

Men vågen för inte bara tång i land. Under vinterns rasande stormar har en hel del annat också flutit i land. Under den dryga timme jag gick längs med stranden, fyllde jag en hel stor svart sopsäck med plast, plast och åter plast. Det var plastpåsar, vatten- och lemonadflaskor av plast, plastdunkar som innehållit tvåtaktsolja, cellofan med gåvobandet ännu fast i plasten, plastkorkar, plastämbar (söndriga förstås) och en och annan ärgad ölburk eller söndrad glasflaska. Efter dryga 200 meter var säcken full.

Hur kan det vara möjligt att vi slänger så mycket skräp i vattnet? Lever vi faktiskt enligt uttrycket "out of sight - out of mind"? Bästa vänner, försök hålla ditt skräp i din båt eller på din egen gård - och för det sedan till sopinsamlingen. Havet är definitivt inte en förvaringsplats för tomma plastburkar och påsar!

Jag blir så arg och besviken på oss finländare och nordbor ibland. Nu då diskussionen om invandrare går het i Finland, kastas det fram påståenden om flyktingar och invandrare som kommer till vårt land bara för att leva flott på socialbidrag. Bakom varje människa finns en historia – och så också bakom Maryam, som bor i Sverige sedan 20 år tillbaka. Jag träffade Maryam i Lettland. Hon var där i egenskap av representant för en organisation som jobbar för att medvetandegöra allmänheten på och förhindra hedersmord.

Maryam kommer från Irak. Hon jobbade där som lärare och var också politiskt aktiv och arbetade för mänskliga rättigheter i sitt land. När regimen ändrades på 70-talet, blev hon tvungen att fly med sin familj till bergen mellan Iran och Irak. Där levde hon i olika flyktingläger och tältbyar i tio år, innan hon kunde flytta till Sverige. Vi kan bara ana oss till hur det skulle vara att leva så. Livet i bergen rymde mycket rädsla, osäkerhet, snabba flykter från ett läger till ett annat och grymhet. Det var en lyckovinst för henne och familjen att få flytta till ett tryggt land.

Fast besluten att inte ligga sitt nya land till last började Maryam studera språk och vård. Hon jobbade många år som undersköterska och studerade samtidigt till lärarbehörighet i Sverige. Livet i Sverige rymmer  också det en hel historia för Maryam.

Via sitt jobb och sitt tidigare politiska engagemang, aktiverade hon sig såväl ideellt som politiskt också i Sverige. Hon jobbar idag med utbildning för invandrare och är oerhört engagerad i en rörelse som arbetar för att förhindra och göra samhället uppmärksamt på hedersmord. När en flicka plötsligt försvinner, bör samhället reagera. När en ung flicka ber om hjälp och säger att hennes pappa vill döda henne, då bör samhället tro på henne och göra något. Eller när en fjortonårig flicka blir bortgift per telefon för att förhindra att hon inte ska råka ut för dåligheter, då borde samhället reagera. Det vill Maryam, denna fantastiskt varma och modiga kvinna, att vi alla ska vara uppmärksamma på. Jag önskar att ni alla kunde få ta del av hennes historia och budskap – det sätter perspektiv på saker och ting.

Jag har idag fått äran att vara med och fira  Marta Centrs 10 års jubileum. Många var de som ville gratulera och tacka  kvinnostödcentret i Riga, Lettland med anledning av jubileet. De tio åren har varit fyllda av mycket arbete för att förbättra kvinnornas ställning  på olika sätt. Dels har det gällt att ge utbildning i lettiska för ryska kvinnor, engelska, IT-kunskaper, dels har det gällt att stöda utsatta kvinnor i samhället - om det så har gällt våld mot kvinnor, sexhandel eller arbetslöshet. Marta Centrs har en viktig funktion att fylla och vårt stöd behövs.Men det har också gällt att fungera som en paraplyorganisation för andra organisatoner och som en lobbyorganisation gentemot parlamentet i Lettland.

Det känns så skönt när många vänner till Marta Centrs samlas och tillsammans vill göra något för verksamheten. Och jag lyfter på hatten för de kvinnor som arbetar på frivillig väg eller med lön på centret och orkar kämpa för att verksamheten ska kunna fortsätta. Detta trots en oerhört ansträngd ekonomi i Lettland, där man skurit ner på pensioner och löner med hård hand. Jag hörde t ex idag om lärarlöner som skurits ner från 500-600 euro/månad till 180 euro per månad. Och det är bara en grupp. Nämnas kan också att antalet äldre tiggare i gatubilden har ökat. Dessa är inte personer som rest från andra länder för att tigga, dessa är oftast pensionärer som också de drabbats hårt av den lettiska statens ekonomiosthyvel.

Pengarna tryter också då det gäller tredje sektor verksamheten. Marta Centrs tioåriga histora är anmärkningsvärd - flera organisationer har satt lapp på luckan, då finansieringen varit ett problem. De sponsorer som valt att stöda verksamheten, förtjänar därför ett stort tack! Det är tack vare er och olika projektfinansieringar som Marta Centrs har kunnat fortsätta.

Verksamheten behövs, det bevisas inte minst  av att antalet klienter bara ökar. Kvinnorna som kommer är arbetslösa, har kanske blivit utslängda från sitt hem eller råkat ut för våld i sitt hem, blivit offer för människohandel eller så behöver de jurist-, psykolog eller socialarbetarhjälp av någon annan orsak. Marta Centrs ger dem hopp. Tack Iluta, Dita, och alla andra på Marta Centrs för ert värdefulla arbete!

Vi har sänt ut följande vädjan till riksdagsledamöter mfl.:

Finlands svenska Marthaförbund vill med anledning av att timresursfördelningen i grundskolan utarbetas av en arbetsgrupp vid Undervisningsministeriet, lyfta fram behovet av ett ökat antal timmar i huslig ekonomi. I dag ges undervisning i ämnet i årskurs 7 som obligatoriskt. Ämnet kan väljas som tillval i årskurserna 8 och 9.

 

Huslig ekonomi är ett av väldigt få praktiska skolämnen. Målsättningen är bland annat att ge baskunskaper i hantering av färdigheter i vardagslivet. Det rymmer långt mer än matlagning. Det handlar om att ge eleven färdigheter som konsument i ett allt mer konsumtionsinriktat samhälle. Ämnet har en unik och kanske alltför bortglömd roll som möjlighet att träna samarbetsförmåga och problemlösning i grupp, färdigheter som är oerhört värdefulla kunskaper ute i arbetslivet.

 

Marthaförbundet har redan tidigt varit med om att påverka familjens välmående, genom att förespråka ”bildning i hemmet”. Behovet av kunskap att klara av vardagen på ett ändamålsenligt sätt har kanske till det yttre förändrats, men ämnets kärna består än idag. Vi talar om nyhjälplöshet och oförmåga att hantera vardagen på ett hållbart sätt. En fungerande vardag och en välmående familj är en grundpelare i ett gott samhälle. Genom våra olika projekt kan vi se att kunskaperna i huslig ekonomi alls inte räcker till hos dagens ungdomar, unga vuxna och äldre.

 

Samhället satsar oerhörda resurser på hälsofrämjande verksamhet bland och minskad utslagning av den vuxna befolkningen. Genom ökade timresurser inom huslig ekonomi kan samhället på ett konkret plan nå flera åldersgrupper och därmed förebygga och minska behovet av åtgärdsprogram för en oförmåga att hantera vardagen.

 

Med vänlig hälsning

 

Finlands svenska Marthaförbund rf.

 

Katarina Rejman                     Christel Raunio

Förbundsordförande                förbundsdirektör

 

 Och så hänvisar vi till det utlåtande vi gett tillsammans med Delegationen för hushålls- och konsumentorganisationerna. Du kan läsa det på vår hemsida www.martha.fi.

 

 

 

 

Det är svårt att inte känna lycka då solen skiner och små gula krokusar sticker upp i rabatten. Det är just då som det börjar klia i fingrarna av iver över att få gräva djupt i trädgården och plantera nya växter, flytta plantor och drömma sig till en prunkande trädgård.
Dessvärre brukar ivern avta ju närmare sommaren kommer. Resultatet brukar då vara vilt växande rabatter med prästkragar, natagräs och lite nässlor mellan pionerna, löjtnantshjärtan, tusenskönor och liljor. I och för sig rätt artistiskt, men kanske inte så estetiskt.
Ibland faller sedan andan på och natagräs, maskros och nässlor rycks upp med rötter och allt. En underbar känsla att då stå med fingrarna djupt i jorden och se resultatet, mörk jord mellan prunkande växter. Den känslan är obeskrivlig!

På vårt frukostbord landade imorse en 1 liters burk mjölkkakaodryck (färdigblandad från mjölkhyllan i affären). Med barnen brukar vi roa oss med att kolla innehållsförteckningen för att se hur mycket som är "äkta vara" i produkterna. Denna mjölkkakaodryck innehöll 94 % mjölk, sedan socker, lite annat smått o gott samt 0.8% kakao. Det skulle alltså betyda mindre än TVÅ teskedar kakao i en liter..

Om jag själv gör testet hemma och sätter två teskedar mörk kakao i en liter mjölk, har jag nog inte en så värst kakaofärgad dryck i skålen för att ens tala om kakaosmak. Så bästa Valio, berätta gärna vilken kakao ni använder er av  då ni lyckas med ett dylikt konststycke! Jag är oerhört intresserad!