Ännu återstår denna vecka av en skön och avkopplande semester. Men då havet som omger solklippan är grönt och tjockt av alger, kan jag bara inte låta bli att skriva ner några rader. Marthaförbundet har redan många år talat om vad vi alla borde göra för att minska övergödningen av vårt hav. När vi år 2004 seglade för Östersjön, gav vi också ut tio tips för ett renare hav. De var bl. a att kissa inte i havet, tvätta inte mattorna i havet eller på stranden, kratta upp alger och tång som flyter i land, ät "skräpfisk" (mörtar, braxen etc,), låt inte askan från brasan flyta ut i sjön - bara för att nämna några. Men det är klart att det inte räcker med bara det. Vi måste sätta större krav på de som är de stora nedsmutsarna av vårt känsliga hav. Industrin, trafiken till lands och trafiken till sjöss, jordbruket i flera länder kring Östersjön mm bidrar alla till att vi idag har ett hav som hör till de smutsigaste i världen. När jag ser ut över Finska viken och ser små lyxkryssare och andra båtar, inser jag att jag också här kan göra en insats. Många gillar att kryssa till Stockholm och Tallinn med båt. Personligen lovar jag nu att hädanefter bli en krånglig konsumet - också i detta fall. Min nästa biljett köps av ett rederi som visar miljöansvar och pumpar sitt avfallsvatten i hamn. Låter kanske enkelt och naivt, men om vi är flera som ställer krav på vår omgivning så kan vi kanske göra en förändring!

Jag hade förmånen att få vara med som förhandlare då det nya regeringsprogrammet under tre veckors tid manglades fram. Själv satt jag med i välfärdsgruppen där social-och hälsovården samt arbetslivet behandlades.

Som den representant för tredje sektorn jag är men också i egenskap av viceordförande av SFP kändes det viktigt att få vara med och diskutera den framtid som berör oss alla. Social- och hälsovårdens budget utgör ju i kommunerna över 60 % av alla kostnader. Likaså är arbetslivsfrågor något som i olika skeden berör oss alla.

Det som jag är synnerligen glad över och nöjd, med i egenskap av organisationsledare är de skrivningar om medborgarorganisationerna och tredje sektorn, som nu finns med i regeringsprogrammet. Redan i målsättningen för regeringsperioden betonas vikten av medborgarorganisationernas roll i samhället. På många olika ställen och kapitel i programmet lyfts tredje sektorn upp.

Inom välfärdskapitlet sägs bl.a. man vill använda sig av tredje sektorns kunnande och erfarenheter. Regeringen vill också stärka tredje sektorns organisationers möjligheter att skapa och förbättra förutsättningarna för välfärd och hälsa samt erbjuda hjälp och stöd i vardagen.

 Likaså är jag också oerhört nöjd över vår skrivning om upphandlingar inom social- och hälsovården, där små producenters ställning och språkliga aspekter ska beaktas.

Tredje sektorn behövs. Och uppskattas.

I ledaren i Martha nr 1/2011 som utkom i tisdags, tar jag upp det faktum att de fattigaste familjerna inte har någon glädje eller nytta av sitt barnbidrag. Läs mera här.

Jag läste idag en intressant kolumn om hur kvinnorna tar allt utrymme i hemmet. Enligt skribenten är det klart att det är kvinnorna som bestämmer vad som får finnas i hemmet och vad som inte passar sig. Han (!) tog upp bl.a det att kvinnorna bestämt att det är helt ok att ha framme en mixer eller hushållsassistent i köket, men en borrmaskin eller verktygsback passar sig inte. Allra minst passar en skruvmejsel på hyllan i vardagsrummet för den bevisar att något är på hälft ännu och att hemmet inte är färdigt.

Likaså är det ju helt klart att det är kvinnorna som invaderat klädrummet. Där får bara hänga förutom vardagskläder, hänga kläder som man använder till fest en gång per år - om ens då. Medan snickarbyxor och arbetsoveraller liksom träningskläder definitivt inte hör hemma där. Det lär också vara som så att männen planerar husen, medan kvinnor som inreder dem inte får in sina vita soffor genom de alltför smala dörrarna. För att inte tala om vindfånget, som är mera ett krypin än ett rum. För enligt skribenten har männen förstås planerat dem också helt omedvetna om att det finns regniga dagar då större utrymme för våta kläder skulle behövas.

Inte heller tillåts männen ha framme sina prydnadssaker som modellbygget från 80-talet men alla världens porslinspjäser tillåts nog stå framme...

Ja, med ett roat leende på läpparna läser jag kolumnen och känner delvis igen mig och situationen här hemma. Men samtidigt slås jag av att är det faktiskt så här fördelat? Och är könsrollerna såhär fastspikade och karakteristiska? I varje fall i mitt hem, använder såväl barnen som mannen, mixer mm i köket. Och när jag ser mig om i huset, hittar jag skruvmejsel på fönsterbrädet i köket - jag tror den blev där efter att jag skruvat fast en gardinstång. Men definitivt inga modellbyggen från 80-talet finns som prydnad - och inga porslinspjäser heller de facto..

Dagens Helsingin Sanomat tar upp ett ämne som är synnerligen aktuellt. Många konsumenter vill idag köpa närproducerade, färska, fräscha, tillsatsämnesfria och också ekologiska produkter i mataffären. Men i de stora mataffärerna och matkedjorna är det inte  lätt att hitta såna produkter.

Orsakerna är många. Dels är det svårt för producenterna att kunna sälja sina varor till de större matvarukedjorna då mängderna ska vara så stora.  Dels är det en effektivitetsfråga: det tar tid för uppköparna i de stora kedjorna att träffa flera producenter, tid som inte finns och som enklast sparas genom att köpa in via centraliserade uppköp.

Resultatet är att vi har "färskt" bröd som håller över en vecka, fisk som färdats långa vägar från Norge och Asien (efter en sådan flygresa är ordet färsk synnerligen relativt) och t ex sylt och saft som knappt ens känt doften av en riktig jordgubbe, men har dränkts med E-koder och smaktillsatser. För att inte tala om yoghurten och myslin - bara för att nämna några produkter.

Tänk om vi efter en arbetsdag kunde gå in i vår mataffär och där plocka i korgen varmt, färskt bröd från ett hembageri, den lokala fiskarens färska abborre, köttfärs från grannkommunens bondgård, en liten och lokal osttillverkares goda och gräddiga ost, äkta youghurt med riktiga jordgubbar i och goda ägg från lyckliga hönor som plockar mask i hönsgården samt sprätter i sanden och gräset. Det skulle var närmat som är nära och härligt färskt. Och äkta vara!

Är vi beredda att betala ett högre pris för detta?

På måndag öppnar vi kontoret igen på Marthaförbundet. Då kör vi igång med många nya projekt och fortsätter med andra.

Vårt nya projekt Operation Vardag, som är ett projekt finansierat via Kyrkans Gemensamt Ansvar-insamling, kommer att vara verksamt på olika håll i Svenskfinland och hjälpa till i barnfamiljers vardagsrumba.

Projektet Marthainspiratörer kör igång i mars i Österbotten och Östra Nyland. Kanske du är en av våra nya inspiratörer som vill ta del av en intressant utbildning om hållbar livsstil och kunna leda diskussionsträffar och inspirationskvällar?

Eller kanske du tar del av våra olika tillställningar och seminarier runt om i landet?

Allt det här och mycket mera, får du information om från och med nästa vecka på vår hemsida. Missa inte!

President Tarja Halonen lyfte i sitt nyårstal upp oerhört viktiga ärenden. Ett av dem var hur välfärdssamhället Finland ser ut idag och hur det mår. Det är ett faktum att inkomstklyftorna ökar. Vi kan inte längre blunda för det, skrev jag i ledaren i decembernumrets Martha.
Länken till ledaren hittar du här.

Marthaförbundets kansli i Helsingfors är nu officiellt ett Green Office-kontor enligt WWF:s kriterier. Vi vill ju leva som vi lär och nu har vi då stämpel på att vi gör det. Vilken organisation eller vilket företag antar utmaningen härnäst?

http://www.wwf.fi/yritykset/green_office/

Har du lätt för att uttrycka dig och tycker du om att skriva och skapa samtidigt som du snabbt uppfattar det väsentliga i det som sägs? Kanske du är vår nya informatör? Ring mig på tfn 050 351 3038 eller kolla länken nedan och mejla din ansökan till christel.raunio@martha.fi.

http://martha.fi/Site/Widget/Editor/225/files/Martha_Hbl_1212_81x160%284%29.pdf

En färsk undersökning, som presenteras idag, visar att fyra av fem unga kvinnor på riktigt tror att skönhet ger lycka och att man måste vara vacker för att må bra. Jag är uppriktigt orolig för de ideal vi skapar och de glansbilder som reklamer, filmer och tidningar visar och vilka sedan fungerar som en norm för vad som är vackert och vad som är fult. Vilka krav som ställs på våra unga kvinnor och vilket orättvist bemötande som väntar dem! För att inte tala om vilken skev självbild ett ständigt kritiskt tänkande och jämförande med andra för med sig.
Och kraven på att vara vacker börjar redan i ung ålder. Varför uppskattas inte ord och epitet som glad, positiv, rättfram, öppen, mjuk, tuff, intresserad, skärpt, konstnärlig, sportig, filosofisk, matematisk, logisk, intuitiv, bullrig, fnittrig, envis, lycklig, verbal, inre skönhet lika högt som ett vackert yttre?
Och varför lyckas inte vi som föräldrar förklara för dessa unga kvinnor att det finns så mycket mer som på riktigt gör dig lycklig?
Så krama din dotter redan idag och berätta för henne att hon är den vackraste på jorden - inte bara till det yttre men för att hon är den hon är. Också om tonårsfinnarna lyser på näsan och håret spretar, också om hon går inåt med fötterna eller tappat en tand. Men framförallt därför att hon i dina ögon är den vackraste och finaste flickan i hela världen.